Jodå, det var full rulle i mustfabriken igår och våra 30 kg äpplen förvandlades till 18 flaskor med härlig must. Lykke badade äpplen i vasken och tyckte det var kul ett bra tag. Idag är hon sjuk och febrig och vill bara "mysa mamma(s) famn". Famn är ett ord hon använder mycket och jag tycker det är så fint när hon säger det. På min kalender har jag en bild på när hon sitter i Jonas knä och äter fetaost. Känns längesen som hon kommenterade den med bara "Ykki", "pappa" eller "ost". Nu säger hon "Ykki äter feta (i) pappa(s) famn". Läste nånstans att barn vid tvåårsåldern ofta kan sätta ihop två ord till en mening. Lykke är 1 år och 7 månader och hennes föräldrar tycker förstås hon är ett geni (men ja, jag fattar att det där är väldigt olika för alla och att man är bra på olika saker, osv.)
En bild från igår när musten var färdig och vi söndagsfikade på bananpannkakor och rårörd hallonsylt från kolonin. Kom på att jag inte visat vår tavelvägg där alla våra nära och kära sitter (saknas några som inte varit så nära så länge, de kommer snart). Den gjorde vi när Lykke var nyfödd och jag gillar den så mycket. Den gör mig verkligen glad. En bukett rosenskära från vårt potatisland, jag menar rosenskäraland blir jag också glad av. Och Lykke. Hon gör mig gladast av allt i hela världen.
7 kommentarer:
Såklart är hon ett geni! (Precis som alla andra barn...) <3
Eller hur, Annan! :)
En tumregel är att barn bör kunna sätta ihop MINST så många ord i en mening som de är år gamla (även om de med typisk språkutveckling nog oftast har längre meningar än så). Normalvariationen är stor, precis som du själv skriver, men visst är det en rätt avancerad mening för ett såpass litet barn. Mvh logopeden ;)
En tumregel är att barn bör kunna sätta ihop MINST så många ord i en mening som de är år gamla (även om de med typisk språkutveckling nog oftast har längre meningar än så). Normalvariationen är stor, precis som du själv skriver, men visst är det en rätt avancerad mening för ett såpass litet barn. Mvh logopeden ;)
Och verkligen gulligt att hon säger famn!
Och verkligen gulligt att hon säger famn!
Tyg och otyg, logopeden, tack! Alltså den hära stoltheten över sitt barn, hur man bara tycker att hon är sååå fantastisk vad hon än gör typ, den har man ju hört om... Nu är jag där :)
Skicka en kommentar