...är kanske mycket sagt, men något har definitivt hänt. Vår lilla närhetstörstande skatt som mer eller mindre har varit i min famn dygnet runt i snart fem månader kan plötsligt sova själv. Ligga ner i sängen utan att jag är där, sova i vagnen fast den står stilla. Jag ska inte göra för stor grej av det, det har bara varit så här några dagar och jag antar att det kommer att svänga hit och dit och ändras på alla möjliga sätt tusen gånger men just nu är jag lite chockad över att ha två händer över. Vad ska jag göra med dem liksom?
1 kommentar:
Vad skönt det låter att hon kan sova själv nu! Jag antar att det känns som en lättnad och samtidigt lite konstigt när du vant dig att vara nära henne hela tiden. Ta det lugnt och läs en bok, sy något eller plocka lite blommor vetja!
Skicka en kommentar