Det blev äggjakt i år igen även om den blev lite kortare för Lykkes skull. När Jonas och jag hittade våra ägg låg där förutom varsitt till oss också världens minsta, sötaste lilla påskägg till lillskrutten. I det låg bland annat en liten pinglande boll som mormorn har tovat och som nu hänger i babygymmet.
Finaste mostern hade gjort en alldeles egen liten skattjakt i lägenheten till den lilla. Vid målet fanns en hel massa presenter, bland annat loppisfyndade koloniskor, en pyttevattenkanna och fjärilar som jag ska hänga upp nånstans. Allt som hänger och svänger är väldigt spännande nu.
Det märks att det inte bara är vi föräldrar som har längtat efter Lykke. Hon är första barnet på båda sidor så det är inte bara ett barn, en mamma och en pappa som har blivit till utan också moster, faster, mormor, farmor, morfar och fina farfarn i himlen, och allt det tunga och jobbiga har blivit något positivt. En alldeles vansinnigt efterlängtad unge.
2 kommentarer:
Tänk att vara så efterlängtad! Så borde alla barn få känna sig.
Visst är det så. Mina föräldrar var själaglada när min bror berättade att han skulle bli pappa men när de efter så himla många år av väntan och besvikelser till slut också blev morföräldrar tror jag att de någonstans bara smälte av lycka. Alla barn är extraordinära men de som tagit tid på sig, de får nog en liten egen plats i människors hjärtan.//Kicki i Dalby
Skicka en kommentar