Det är verkligen en bubbla vi lever i, en väldigt speciell tid. Utanför tiden på något sätt. Allt känns som ett ögonblick och en evighet på samma gång. Kanske är det därför det har känts mysigt att ha en hel del besök (trots att nästan alla avråder från det), för att liksom behålla en fot i verkligheten. Det känns som vi ändå har hur mycket tid som helst att vara bara vi. Vår lilla familj. Mina älsklingar. Den stora och den lilla. Å vad jag önskar att jag alltid fick ha de båda hos mig! Vill aldrig att Jonas ska jobba, vill leva i den här underbara bubblan jämt. Känns hemskt att tänka att den ska ta slut, men jag antar att man blir redo för det också. Vi har ju hela livet tillsammans med vår underbara dotter framför oss. Fint. ♥
Något annat som är väldigt fint är alla fantastiska människor som gläds med oss och som skickar tankar, kommentarer, blommor, gåvor. Tack för att ni delar vår glädje! Här visar jag upp ett litet urval av presenter, helt utan värdering. Väljer att fokusera på de hemmagjorda. Nedanför lillskattens säng ligger en matta som en fin Kicki har virkat av sitt efterlängtade barns avlagda kläder. Den är varm och solig och passar alldeles perfekt. Över sängen hänger luftballongmobilen som jag har gjort, den lilla mjukissolen som jag hade när jag var liten, affischen "Majas cirkus" och en solflicka som den nyblivna mostern har nåltovat till sin lilla systerdotter.
Här syns den fina solflickan bättre tillsammans med en härlig yllefilt som samma moster tovat blommor på. Så fin och så full av kärlek!
Även den nyblivna stolta farmodern har lagt ner massor av tid och kärlek i sin present, en helt underbart fin kofta och mössa.
Från min kära vän Anna kom ett paket med den ljuvligaste lilla mössa i mjukaste ull/silke.
Kom på att jag bara visat den gula lapptäckesfilten. Sydde en grön också innan hon kom. Sen har vi fått flera filtar och jag trodde vi hade alldeles för många men jag har insett att små bebisfiltar kan man nog nästan inte ha för många av.
Jag har funderat en del på hur jag ska blogga om henne. Helst vill jag ju visa varje leende, berätta om allt, men hon är en egen liten individ som inte har valt att leva sitt liv på nätet och det måste jag respektera känner jag. Det kommer att komma en del bilder och jag kommer att berätta en del om vårt liv. Mina känslor kan jag ju skriva om hur mycket jag vill, men när det gäller henne ska jag försöka hitta nån slags väg som känns lagom, som inte blir för utlämnande men där jag ändå kan fortsätta blogga om mitt liv för det vill jag gärna. Nu är ju hon det allra viktigaste i mitt liv så det blir kanske inte en helt enkel balansgång. Hur tänker ni andra som bloggar eller läser bloggar om det här med barn och bloggande?
18 kommentarer:
Min personliga uppfattning är att barn ska skonas från sina föräldrars bloggande. Låt dem växa upp opublicerade och sedan själva få ta ställning när de är mogna för det!
Vi gläds med er, njut av den här tiden...sniffa på henne, smek henne, krama henne och pussa på henne, sällan har ett barn varit så efterlängtat...tids nog kommer verkligeheten in i era liv men den här tiden ska ni njuta av..i er babybubbla
håller fullkomligt med Berit
kramar Sten
Håller med Berit och Sten. Kan inte sätta mig in i vilken fantastisk känsla det måste vara.
Vad mycket fint ni har fått! Filten med de tovade blommorna är ju fantastisk.
Nu har jag ju inga barn, så jag kan inte säkert säga hur jag skulle göra om jag hade, men jag tänker ofta när jag läser bloggar/tittar på instagram/facebook att många exponerar sina barn väldigt mycket, både på bild och i text och jag tror att jag skulle välja att vara mer restriktiv. Läste någon gång ett inlägg där någon resonerade som så att hen försökte blogga om sitt föräldraskap, snarare än sina barn och det tyckte jag lät som en rätt vettig ståndpunkt, även om det kanske kan vara svårt att särskilja.
Som någon annan skrivare har uttryckt så är det alldeles för många som lämnar ut alldeles för mycket om sitt privata liv och om sina barn i bloggar. Jag som läsare gläds oerhört med er, att ert barn har kommit efter alla år av längtan och försökande. Naturligtvis är jag lite nyfiken på vad den lilla kommer att få för namn, litegrann eftersom namn intresserar mig och även jag gav några förslag här i bloggen tidigare i vintras. Men jag har faktiskt inte alls med saken att göra! Det är du och Jonas som ska välja namnet till ert barn. Och vi som ofta/ibland läser din blogg behöver inte alls informeras om ert val. Jag kan tänka mig att ditt intresse och behov av att blogga nu kommer att vara mindre än tidigare och låt det vara så. Solveig! -du har ingen skyldighet att berätta om ditt privata liv för hela världen. Tänk så här: -Vårt barn ska senare kunna läsa allt det jag skriver här och barnet ska tycka att det är ok. Fortsätt med ert liv hemma i bubblan, umgås med vänner och familj och strunta i bloggen!
Awww, den bilden ska jag visa för Elliot, vad kul att se att nästa barn får glädje av hans saker :). Och på tal om din fråga, man kan skriva en massa om sig själv och vara mer sparsam om det som skrivs om andra. När jag berättar något om fisen är det saker han som femtonåring ska kunna läsa utan att få spader och börja gallskrika.
Tumla förresten mattan på låg temp så fluffar den upp sig igen efter tvätt//Kicki i Dalby
Vilka fina presenter ni fått, Tycker om allt du, vänner och släkt har stickat, sytt, virkat och tovat.Berätta vad vill, av det du tillverkar till dottern. Publicera i så fall kläderna hängande på en galge. Jag tycker du gör så fina saker och vill gärna se dem. Det var ett underbart kort på era händer och det räcker för oss läsare.Hon är en privat person tills hon kan välja själv. Jag har valt att vara anonym, så låt henne också vara det. Kram anonym Lena.
Hej!
Jag och min man har valt att inte sätta ut bilder på vår dotter på facebook osv, vi har också berättat för dom omkring oss att vi hoppas att dom respekterar vårt val. Vi tänker så att hon inte kan ta det beslutet ännu och därför kan inte heller vi välja att visa bilder på henne. Jag har satt in en bild på facebook där man inte ser så mycket av hennes ansikte. Det är ju helt ok, när man som du nu gjort inte visar hennes lilla fina ansikte. men vi har vänner som tänker helt annorlunda och det respekterar vi såklart ockås. dom har valt att visa och berätta om sina barn. Vi dömer dom inte för det, var och en måste ta sina beslut för sina familjer.
Följ du din magkänsla. Brukar bli allra bäst då :)
Vi har valt att blogga ganska mycket om våra barn, och vårt liv. Vi har dock varit väldigt noga med att inte visa naket, eller att ha något som kan tolkas som kränkande på något sätt (som vi kan komma på). Vi har släkt långt bort och det har varit ett sätt för dem att hänga med. Kanske kommer de att ogilla det, men jag hoppas inte. Numera frågar jag oftast om det är ok. De är 6 och 7 år och såklart fattar det inte vad det egentligen innebär, MEN det ger dem en början på insikt till vad sociala medier handlar om - något som de kommer ha närvarande framöver.
Stort GRATTIS förresten! Njut av bubblan och lite på magkänslan så mycket det bara går.
Så masse fint du har fått, ordentlig soliga gaver:)
Jeg viser jentene mine på bloggen. Det står ikke mye om dem, ettersom bloggen min er en syblogg, så det er mest bilder av dem i det jeg har laget. For meg var det naturlig, men sånn er vi jo forskjellige.Det viktigste er at du finner ut hvilken måte du vil gjøre det på og at det kjennes rett ut for deg.
Kos deg videre i babyboblen, et deilig sted å være!
Så fint! Både alla fina gåvor och den härliga bebistiden ♥. Jag vet att alla säger detta; men njut av den mysiga bebistiden! Det går så fort!
Jag låter ju min pingla vara med i bloggen ibland. Men jag tänker på vilka bilder jag väljer, och jag försöker också att inte lägga upp närbilder så ofta. Men det skulle kännas konstigt om hon inte var med. Tycker var och en får känna in det själva. Men visst, hellre för lite än för mycket!
Önskar er allt gott :-)
Det där ska man göra som man känner, tycker jag. Ibland är Majlis med, hon är en så stor del av mitt liv, så ibland känns det knepigt att inte skriva om henne. Eftersom hon inte gillar att bli fotade är de skarpa bilderna på henne relativt få och hon kommer inte med så himla ofta i bloggen eller på instagram. Genom god kommunikation så tror jag att vi kommer att kunna prata om det jag skrivit i bloggen. Jag tycker att det är ok hur man än väljer, i alla fall när jag utgår från de bloggar jag läser. Säkert finns mängder av bloggar som helt fläker ut sina barn.
Den första bebistiden är verkligen fantastisk! Härligt att ni har det så bra! Stora kramar!
Så mange fine gaver!
Håper min hjemmesydde gave har kommet frem fra Norge?
Nyt dagene <3
Tack för alla era kloka kommentarer! Absolut tar vi det lugnt och njuter av bebistiden, oavsett om jag gör nåt blogginlägg då och då eller inte. Att blogga om föräldraskapet låter klokt tycker jag. Jag tror nog jag kan hitta någon väg som känns bra, jag vill ju som sagt fortsätta blogga och eftersom vår dotter nu är det största och viktigaste i mitt liv så kommer hon förstås att finnas med på ett hörn, men jag ska tänka igenom vad jag skriver och vilka bilder jag publicerar. Absolut ska hon kunna läsa det som femtonåring och tycka att det känns bra.
Fina Lykke (fint namn förresten... ;) )den kom igår och är så fin! Tusen tack! Har mailat dig.
Vi bloggar vårt barn med väl utvalda bilder. Nu när hon blivit större frågar vi henne alltid om lov. Hennes "nätnamn" är Tösen :-)
Vi visar bara andras barn om vi först fått lov, men aldrig namn där heller.
Vill passa på att säga grattis till er dotter! :D
Skicka en kommentar