Den senaste veckan har varit väldigt jobbig. Det började i torsdags när jag fick influensavaccinet, på kvällen kom smärtan och den har varit i princip oförändrad sen dess. Jag vet att man kan bli lite öm efter ett vaccin, men jag är inte lite öm. Jag kan inte röra armen framåt eller åt sidan och har nästan inte sovit alls på fem nätter på grund av smärtan. Har varit hos tre olika läkare plus sjukgymnast och arbetsterapeut. Vissa är fantastiska och jätteengagerade, tror inklämningssyndrom, vissa säger "det är normalt att det gör ont, ta en alvedon". Jag har provat olika övningar, ultraljudsbehandling, tens, citodon, ja alvedon förstås, fått remisser hit och dit, igår låg jag på akuten... Inatt sov jag tack vare citodonen. Var så lycklig så jag nästan grät när jag vaknade kl tolv idag (hade som vanligt varit uppe ett tiotal gånger i natt, värmt vetekudden, tagit värktablett, kissat, osv, men däremellan har jag sovit, helt underbart). Jag har blivit förvånad den här graviditeten över hur bra jag (storsovaren) klarar sömnbrist och det gjorde jag, när jag ändå fick några timmar per natt. Den senaste veckan har jag, när jag äntligen lyckats somna vaknat några få minuter senare av outhärdlig smärta, sen varit vaken några timmar till, kanske lyckats somna igen och i så fall vakna efter ett par minuter. Känns närmast som tortyr och jag har verkligen varit helt förstörd. Idag känner jag mig lycklig över att ha fått sova och inte vara helt borta i dimman, men smärtan är ju kvar och orörligheten, hoppas verkligen det lägger sig snart för jag tänker inte hålla på att ta citodon länge när jag har bebisen i magen. Men sömnlösheten är nog trots allt värre.
Idag mår jag så mycket bättre och har roat mig med att plocka lite med barnkläder och fota ett gäng nya helt fantastiska kläder. Min mamma var i Värmland och hälsade på sin kusin Gunillla, som hade en massa fina 70-talsbarnkläder som hon trodde jag skulle vara intresserad av. Vårt lilla barn har redan alldeles för mycket kläder men jag kunde förstås inte motstå dessa:
Det var så himla mycket fina saker och väldigt mycket gult! Som tur var är de flesta plagg i lite större storlekar, är ju kul om det hinner användas innan det blir för smått.
Trodde jag skulle smälla av när jag såg de här små citronbyxorna, helt underbara! Och rönnbärsklänningen! Och citronklänningen! Så fint! Hade gärna haft rönnbärsklänningen och den gula koftan själv om de var lite större. Eller alltså ganska mycket större.
Hopprepshoppande barn, röda äpplen och blommor. Kläderna är använda av min nästkusin som är född -73. De som tror något tror att vi får en pojke så i så fall kanske klänningarna inte blir så välanvända, men gul och blommig lär han bli i alla fall. Och med citronbrallor.
Den gula tröjan menade Gunilla bestämt att min mamma hade stickat. Lite roligt att min svärmor har stickat
en precis likadan (fast aningens mindre) till sina barn. Tussilagolinne, gunghästklänning och sjörrövartröja. Och ännu mer fint fanns det, tusen, tusen tack snälla Gunilla om du läser detta!
8 kommentarer:
Men åh, så förfärligt! Du som verkar som klok, jag råder dig till att verkligen läsa på angående vaccin och vad det kan ställa till med för både vuxna och barn! Vi och många med oss har valt att inte vaccinera vårt barn och skulle inte göra det på oss själva heller. Om du är beredd med öppet sinne gå med i facebookgruppen Vaccinationers baksida. Förlåt om du tycker denna kommentar är jobbig, det är inte min mening men var bara tvungen att berätta eftersom du dessutom faktiskt råkat ut för baksidorna med vaccination. Kram till er och lycka till med bebisen :)
Klänningarna kan komma att användas, Elliot har använt alla mina gamla som nattlinnen. När han blev större och växte ur morföräldrarnas förråd fick han nya från polarn & pyret. Jättepraktisk, man kan sova med rumpan bar och det blir luftigt och ändå lite varmt :). Sen är de bra att ha som förkläden också. Så jobbigt det lät efter vaccinationen, hoppas att det ger med sig. Bästa hälsningar från Kicki i Dalby
Tack för din kommentar och lyckönskningarna! Jag velade jättelänge och läste på massor så känner mig ganska insatt. Kommer från en vaccinkritisk familj och är själv knappt vaccinerad alls som barn. Till slut valde jag att följa rekommendationerna, kanske var det dumt, svårt att veta. Verkar iaf som detta är en ganska ovanlig biverkning eftersom ingen förstår vad som har hänt.
Kicki, tack du med! Ja, såklart kan pojkar ha klänning också, även skönt på dagen förstås!
Oj, vilka fina kläder! Otroligt att så mycket fint finns bevarat. Och formspråket förr, wow! Slutar aldrig att bli impad.
Fy för att ha sån smärta som du beskriver. Hoppas verkligen att det försvinner snart! Stor kram.
Åh, vilken jobbig komplikation. Jag tog också vaccin innan jag visste att jag var gravid, måste varit 5år sedan (jösses vad tiden går) Jag fick också ohyggligt ont i armen. Kunde inte lyfta den riktigt och definitivt inte sova. Snudd på värre smärta än förlossningen, för den här smärtand varade konstant i 3-4 dagar sedan gav den med sig lika snabbt som den kom.
Hoppas att den ger med sin snabbt för dig med.
Kika in på UnderbaraClaras blogg deras lille pojke har på sig de finaste strumpbyxor och retrokläder. Kappor, blusar och klänningar.
Som du skrivit tidigare så kan ju även pojkar ha klänningar och visst stämmer det. Det tråkiga är ju bara omgivningens förväntningar. Dessa fina klänningar var fantastiska och vill du använda dem även om det blir en pojke så gör det :-)
Jag fick precis så när jag vaccinerade mig för fem år sedan. På två kunde jag inte röra armen. Och det tog låg tid innan det blev bättre tyvärr. Nu känner jag bara av det ibland så det är inte så farligt längre. Hoppas det går över fortare för dig.
Skicka en kommentar