...och det lyckliga paret på höstpromenad.
Bilderna togs i söndags när 25 veckor hade gått. 15 kvar och det är så svårt att förstå hur det är möjligt att magen ska kunna växa så sjukt mycket mer som jag ju fattar att den kommer att göra (hoppas jag ju förstås innerligt). Hur ska jag kunna andas? Det känns ju som om lungorna nästan inte får plats redan nu. Hur ska jag kunna röra mig överhuvudtaget? Önskar ju redan nu att jag i alla fall vore smidig som ett kylskåp. Och sova? Ligga på mage funkar förstås inte, ligga på sidan funkar inte så länge, vaknar efter någon timme av värkande axlar, ligga på rygg börjar också bli svårt nu, återstår väl att sitta... Hur ska jag kunna bara en sån sak som att ta på mig strumporna? Det känns ju som ett halvt träningspass redan nu. Det kan man kanske inte mot slutet. Jag har ju tur som har en trogen assistent vid min sida så det ska nog lösa sig. Att vara gravid är absolut något av det fysiskt mest obekväma jag varit med om i mitt liv. Psykiskt är det absolut det mest fantastiska, så sammantaget är det trots alla krämpor det absolut det mest fantastiska jag har varit med om hittills.
♥
19 kommentarer:
En så vacker kula du har...visst det är jobbigt men med tanke på vad man får för allt besvär är det värt allt...många kramar till er båda
Det er slitsomt, men det går jo over.
Ønsker deg lykke til i de siste ukene av svangerskapet. Vi er nok mange som gleder oss med dere når dere endelig, endelig får dette barnet.
Fin kula:)
Så fin du är :)
...och här sitter jag och fäller lyckotårar! Så fina ni är, alla tre. :)
(Man får tycka att det är pest och pina att vara gravid, oavsett!)
Jag blir så glad av att se er! :-)
Så fin kula! Det värmer att se er så lyckliga, soliga & fina efter att följt din blogg under några år. Stora kramen. Monica bergström
Wow! Superfin!
//Sofie i Kristianstad
Ett litet tips är att palla upp magen på en kudde och att ha en kudde mellan benen, så funkade det för mig att sova på sidan de sista veckorna!
Tack fina ni!
Trådanten, tack, jag har kört kudde mellan benen sen vecka fem när jag svullnade upp så väldigt och ryggproblemen började. Funkar ok för ryggen men det är svårare med axlarna.
Haha, jag känner igen jättekulan. Till slut kunde man ställa mattallriken direkt på magen och tur var väl det för till bordet nådde man ju inte. På slutet kommer den att sjunka nedåt och du kommer plötsligt att från ena dagen till den andra upptäcka att det går att andas igen :) Jag såg ut ungefär som du och det var ett himla tjat från omgivningen "är du säker på att det bara är en därinne höhö". Det var det ju, han låg väl på tvären och stretchade hahahaha
Kram/Kicki & Co i Dalby
Was Sie glückliche! Schön, Euch zu sehen!
Marina aus Russland
Vad roligt att få se en magbild! Vad fin du är :-).
Ja, det är ganska obekvämt att vara gravid, och vi har alla våra olika krämpor. Mitt värsta var foglossning och blodtrycksfall, men det är så fräckt när man nästan kan känna de olika kroppsdelarna som rör sig därinne! Såg att du fått tips om kuddar. Jag hade faktiskt ett extra täcke som jag rullade ihop till en korv typ, som jag hade längs hela kroppen. Jag sov mest lite halvlutande mot den, på sidan. Då trycker det inte så mkt på mage och andra kroppsdelar.
All lycka till er ♥
Det kan vara riktigt jobbigt att vara gravid. Men magen sjunker i alla fall nån gång i v. 37 typ och då får man lite lättare att andas! Ett tips är förresten att inte ligga på rygg -då trycker bebisen på stora kroppspulsådern och du blir jätteyr och kallsvettig. Ligg inte på rygg. Du behöver inte ens göra det vid ultraljud. :-)
Men åh, så fin du er! Den magen kler deg godt!
Slitsomt og ubekvemt er det, men vips så er det over og så har dere et vakkert barn. Da glemmer man fort hvordan det var å ha baby i magen. Hvis det var noen trøst...
Tack för era fina kommentarer!
Kicki, jag bm sa att det andningsmässigt kunde vara jobbigast runt de här veckorna så jag hoppas på det. Har också fått den kommentaren ett antal gånger och liksom JA, vi har bara återfört ett embryo och vi har varit på fem UL så ja, jag är helt säker. :) Förresten, tusen tack för den jättefina mattan!!
:) Slit den med hälsan, det är så mycket dina färger tänkte jag och flera av dem är Elliots gamla kläder. Det är ju lite roligt, från ett stort, efterlängtat barn till ett nytt litet liksom.//Kicki
Så fina ni och kulan är! 💚
Sååå fina bilder! Önskar er all lycka!
Skicka en kommentar