Finaste

Igår fyllde jag ju då år (efter det här inlägget lovar jag att inte tjata mer om min födelsedag på länge, kanske inte förrän nästa år). Jag var ju väl firad så vi skulle bara äta och vara tillsammans (inte så bara såklart!). Då hade min kära fixat mat med alla mina favoritgodsaker till, som marinerade kronärtskockor, oliver, soltorkade tomater, mm. Han hade köpt blommor, omsorgsfullt valt olika sorter som skulle passa mig och vara fina ihop. Någon gång i vintras stötte jag på fantastiska House of Rym när jag surfade runt och jag blev alldeles förälskad i deras fina koppar och fat med gula blad, bruna eklöv och andra fina mönster. Jag hade helt glömt bort det själv, men Jonas kom ihåg, letade upp det, hittade en återförsäljare i Malmö (verkar vara en fantastiskt fin butik som jag aldrig sett, formfröken heter den), åkte dit och köpte presentkort (finheterna hade inte kommit in än) och jag blir så rörd av att han anstränger sig, tänker efter, lyssnar, uppmärksammar, vet vad som gör mig glad och ordnar det åt mig. Det, skulle jag säga, är kärlek.

Kärlek är förstås också att förstå att den andre kanske inte alltid orkar fixa den fantastiska presenten, att bli glad för en kram om det är allt orken räcker till för tillfället. Tack älskade, underbara vän för att jag får leva med dig, älskar dig så mycket!