måndag 24 februari 2014

Vill inte

Livet känns ganska tungt nu. Vi har varit på första besöket på nya kliniken efter nästan fyra månaders paus från alla behandlingar. Det kommer troligen att dröja ett par månader till innan vi kan påbörja nästa behandling, men det närmar sig i alla fall. Just nu känns det jättejobbigt, tanken på att vi kanske kommer att gå igenom missfall/misslyckad behandling igen ger mig stark ångest. Jag vill inte vara där igen, jag vill inte vara så förtvivlad så jag gråter tills jag kräks, jag vill verkligen inte. Jag känner också stor motvilja mot att utsätta mig för sprutor, hormoner, smärtsamma äggplock... Men jag vill inte heller fortsätta leva utan barn, det vill jag minst av allt. Jag hör genast kommentarerna om adoption, men är det något jag absolut inte vill så är det att påbörja en process som i bästa fall ger oss ett barn om ungefär 5-6 år.

Jag låter som ett trotsigt barn, vill inte, vill inte, vill inte. Vad vill jag då? Jo, ha ett barn förstås. Vi kämpar vidare mot det målet även om chanserna känns små. Det kan ju gå och jag hoppas att den lilla spillran av hopp kan växa sig större och göra livet lite lättare. Jag hoppas att jag känner mig lite mer positivt inställd när det är dags att sätta igång igen. Jag jobbar på det.


























Igår var vi en liten sväng på kolonin och jag fick tårar i ögonen, som om jag hade glömt hur mycket jag saknat den, hur underbart det känns att komma dit. Otroligt att man kan känna så mycket för en liten plats som inte ens fanns i ens liv för bara två år sen. Vår älskade lilla koloni, den är verkligen mitt paradis. Vi beundrade vintergäck, snödroppar, krokus och blåsippor och tittade nyfiket på alla knoppar som var på väg upp, drack varm choklad, åt ostmackor och kände lycka över att våren och sommaren ligger framför oss. Det blir ljusare. Det blir varmare. Det känns väldigt skönt.

18 kommentarer:

Anonym sa...

Åh Solveig. Alla kramar. Det kommer att ordna sig. ha förtröstan fina du. Ser dig med barn som har fina hemsydda Solveig kläder på sig.. På kolonin...
Kram Malin

Annan sa...

Kram.
Det är liksom det enda man kan säga. Det och att se till att vara extra tacksam och förstå sin egen tur. Det är bra att tänka på. Jag hoppas verkligen att det ska bli bra för er med. Tack för att du delar med dig.
/Annan

Anna GL (Ekte heimelaga) sa...

Lykke til med neste runde. Tøffe tak, men kanskje er dere jo heldige og lykkes denne gangen! Jeg håper i hvert fall det. Dere fortjener å få oppleve det. Jeg vet du sikkert har fortalt om dette før, men mener legene at det er en spesiell grunn for hvorfor dere ikke lykkes? Eller er dette også det de kaller "uforklarlig barnløshet"? Igjen: alle de beste ønsker til deg og dere!

Solveig Lövendahl sa...

Tack fina ni, ni gör mig glad.

Malin, ja, jag ser också det. Hoppas att det ska bli verklighet en dag.

Annan, det kanske är det bästa man kan säga, funkar alltid. Fint om jag kan ge lite nytt perspektiv också.

Anna, jag har PCO och blockerade äggledare så det finns en tydlig förklaring till varför det inte går "naturligt". Däremot finns ingen känd förklaring till varför det inte har gått hittills med IVF. Vi får bara höra att vi haft otur och att det borde gå, vi hoppas de har rätt.

Emmas dagar sa...

Kram och fortsatt lycka till!

Pia sa...

Jag hoppas också att det går vägen för er vad det lider men vad händer om det inte gör det? Jag menar, om det inte lyckas. Finns det någon plan B eller lägger ni er ner och dör typ? Kanske inte dom roligaste tankarna att umgås med men jag gissar att dom ändå finns där...

Ulrika sa...

Du är bra. Jag håller alla mina tummar för er nu inför ert nya försök. Kram!

Maria - JAG BLOMMAR sa...

Åh, man bara sitter här och önskar med dig! Orättvist att det ska vara så svårt ibland. Ska be lite grann...

Anonym sa...

Tänk om alla människor hade hittat sin egen lilla fristad (som ju faktiskt inte behöver vara fysisk egentligen) så mycket bättre det hade varit. När jag sätter första stegen ut i en skog, oavsett var den finns men den ska vara djup och mörk, får jag den här fantastiska känslan av inre lycka och en kärlek som nästan forsar ut genom blodet i kroppen. Svårt att förklara men jag tror att alla som har sin grej har lite grand av samma känsla. Jättebra energipåfyllare, jättebra tröstare, jättebra plats att fundera på - bra för allt helt enkelt :).
Vi har planterat massor i trädgården till våren och gerillaplanterat runt om Dalby och nu börjar det växa upp lite här och där. Inte samma sak som skogen men kul ändå!
Kram/Kicki & co i Dalby

Sofia sa...

Åh, jag håller tummarna för er. Och förhoppningsvis kommer orken när det närmar sig. Fint att du delar med dig. Kram!

Solveig Lövendahl sa...

Emma, Ulrika, Maria, Kicki och Sofia, tack för era fina kommentarer!

Pia, bra fråga även om jag kan tycka att den kanske är en aning okänsligt formulerad. Dö ska vi ju alla så småningom, men jag tänker att man får använda den lilla tid man har här på jorden så bra man kan. Vi njuter av allt fint som finns i livet och det tror jag att jag förmedlar i bloggen också. Kampen för ett barn kommer att fortsätta och frågan är väl när man ska ge upp den. Det vet jag inte än, men när det sker får vi fortsätta göra det bästa av våra liv och hantera den sorgen så gott vi kan.

Susanna sa...

Åh Solveig vad jag önskar jag kunde göra något för dig. Jag håller mina tummar och tår att din önskan går i uppfyllelse! Stor kram och styra!
Strömming

Martin sa...

Blev lite milt tårögd när jag läste detta inlägg. Även om det är enormt påfrestande så tycker jag att det är något vackert med det ni gör - kämpar på för det ni vill ha utan att ge upp. Ni är så starka och det är inspirerande. Jag känner på mig att det kommer gå vägen nu. Kram

Fiff sa...

♥♥♥

Anonym sa...

Jag håller tummarna för er. Jag hoppas att det är er tur nu. Alla ord känns tomma men mina tankar är varma.
/L
PS: Tack för svar om vad man kan säga, när man vill säga något men inte vet vad.

Linda sa...

*kram*

Anonym sa...

Jag och min man hör de dem som inte lyckats få barn med IVF, men förhoppningsvis kommer vi att få barn genom adoption inom en inte alltför avlägsen framtid.

Ni kan ställa er i adoptionskö nu även om ni inte är redo att adoptera. Det går att ordna på några minuter över internet och kostar ett par tusen om året. Kötiden kan då ticka på medan ni gör era IVF-försök och om/när ni känner att ni vill adoptera har ni sparat in en massa tid. Vi väntade länge på att få komma på infertilitetsutredning, vi väntade i landstingets IVF-kö och till slut i äggdonationskön. All denna väntan kunde vi, så här i efterhand, ha kunnat kombinera med att stå i adoptionskö.

Hur som helst - jag hoppas innerligt att det ska ordna sig för er!

Kramar från Emma

Anonym sa...

"hör till dem..." Ska det förstås vara...
/Emma