Ta aldrig ut sorg i förskott

Jag tror så oerhört starkt att det ska gå bra den här gången (ivf-behandling för er som inte är trogna läsare). Vi har inte kommit så långt än, men jag är så otroligt glad över att jag kan känna hopp igen, att jag orkar hoppas och verkligen innerligt tror att det ska gå bra den här gången. Jag har trott så många gånger förr och blivit besviken lika många. Men ändå, plötsligt så bara finns det där igen. Hoppet. Det gör livet så mycket lättare att leva, dagarna av väntan och nervositet så mycket skönare.

Det sägs ju att man inte ska hoppas för mycket. Det tycker jag är trams. Ju större hoppet och tron, att det ska bli som man vill, är desto bättre mår man/lyckligare blir man. Går det sen inte som man vill så är det sjukt jobbigt oavsett om man deppat innan eller ej. Det går liksom inte att förbereda sig på sorgen, kommer den så kommer den, bäst att vara glad så länge man kan.

Och nu menar jag inte att man "ska" vara glad och hoppfull. Är man inte det så är man inte det, det går ju inte riktigt att bestämma över. MEN är man det så finns det verkligen ingen anledning att försöka att inte "ta ut glädjen i förskott". Gör det! Ta ut all glädje du kan, det kommer att fyllas på med ny förr eller senare.

När det känns tungt så kommer såna här bilder till mig med solsken. En underbar liten en som fått en solig-mössa i present av en kund. Hon blev tydligen så nöjd att hon behöll mössan hela dagen, ända till läggdags. Om den då blev nattmössa vet jag inte riktigt, men hon gillade den i alla fall och det värmer mitt hjärta.