tisdag 25 september 2012

Tankar om adoption och önskan om en tumme

När man kämpar för att få ett barn så får man ofta höra att "Går det inte så får ni ju adoptera" och liknande. Jag är verkligen ingen expert på adoption, men jag har förstått så mycket som att: 1. Det är inte ett enkelt sätt att få barn på och 2. Det är långt ifrån säkert att man får barn genom adoption. Inte heller något att ta för givet med andra ord.

Hur känner vi då för adoption, var en av frågorna jag fick. Jag vill hemskt gärna adoptera, men jag vill ännu hellre få ett biologiskt barn. Missförstå mig inte nu, om vi inte kan få ett biologiskt barn (och som svar på en annan kommentar, nej vi kommer inte att vänta länge till, men kanske ett par ivf-försök till) så vill vi inget hellre än att få adoptera ett barn. Och det kommer i så fall vara precis lika älskat och efterlängtat och fantastiskt som om vi skulle få ett biologiskt. Men innan vi är där så har vi i så fall först en sorg att ta oss igenom, sorgen över att aldrig få vara gravid, att lite av mig och lite av den jag älskar aldrig ska få bli en ny liten människa och sorgen över att troligen aldrig få en liten bebis.

Längtan efter ett barn är så oändligt mycket starkare för oss än de här sorgerna, men det betyder ju inte att sorgen inte finns. Jag tror det är viktigt att man tillåter sig känna den sorgen, om man gör det förstås. Det finns ju många som har adoptionsalternativet som första val också.

Liten jacka som väntar på någon att värma.


















Och som svar på en annan fråga gällande IVF, jag vet inte om det är samma regler i hela Sverige (nån annan som vet?), men i Skåne har man ett poängsystem. Man tilldelas 6 poäng, en hel IVF kostar 2 poäng och en FET (= frozen embryo transfer, frysåterföring) kostar 1 poäng. Jag blev kraftigt överstimulerad och har därför aldrig kunnat fullfölja en IVF, utan har istället gjort 4 FET. Men nästa gång (snart) ska vi göra en hel IVF för våra två sista poäng. Nån som håller en tumme eller två?

30 kommentarer:

Emma sa...

Lycka till:)

re.do sa...

Jag håller bägge mina tummar! Och hoppas verkligen att det funkar. Tillåt er att sörja, det måste man få göra.

Susanne sa...

Håller alla tummar och tår som finns! Otroligt starkt och viktigt att du delar med dig. Många många upplever samma problematik och du verkar så väldigt klok. Lycka till!!!

Jenny B sa...

Håller tummarna stenhårt för att du snart kommer vara skittrött och spy på mornarna :)

Solveig Lövendahl sa...

Ni är så fina! Tack!

Jenny, tack, det hade varit helt underbart:) (om det håller hela vägen förstås).

Anonym sa...

Jag håller också alla tummar jag kan. Jag tror inte att ni ska kasta in handduken för att någon gång få ett biologiskt barn. Det här är så stort för er. Tanken på barn, ett biologiskt barn, fyller varje por i era kroppar. Det är gissningsvis den första tanken hos er båda när ni vaknar och den sista när ni somnar och kanske att det även finns med i era drömmar under natten. Det var en liten snöboll men har nu vuxit över alla bredder och blivit ett gigantiskt klot där tankarna tumlar runt utan rätsida. När man flyttar fokuseringen bort ifrån det som tankarna sysslar med så brukar saker falla på plats. Det var mycket därför som jag skrev i min första kommentar att ni inte ska vänta för länge med adoption.

Jag är en positivt tänkande människa som fortsätter tänka positivt tills något annat har bevisats för mig så jag tror att om era tankar inte längre fokuserar sig kring det biologiska barnet utan mer kring en adoption så får kroppen en chans till återhämtning...

Jessica sa...

Håller alla tummar jag kan! Efter att ha försökt bli föräldrar i sex år och genomgått mängder av inseminationer och sex IVF-försök förstår jag verkligen er sorg. Själva gav vi upp IVF-försöken och sökte oss till Grekland för en immunologisk utredning/behandling istället. Samma månad blev vi gravida naturligt, så det var nog immunförsvaret som spökade för oss. I söndags gick vi in i vecka 17. :-) Håller tummarna för att ni också är där snart!

Selina sa...

Nu gråter jag igen :) Jag känner er längtan och håller tummarna!

Anonym sa...

Vi känner inte alls varandra, men jag har tittat till din blogg med ojämna mellanrum och sett mycket fint. Du ger en fin beskrivning av er längtan och sorg. Jag blev berörd av detta och vill dela med mig av tre verkliga historier som fick soliga "slut". Som någon sagt tidigare är det inte ovanligt att man lyckas bli gravid när tankarna riktas mot annat, som t ex en adoption. För första paret fick tjejen en "once in a lifetime chans" att leva en dröm i sex månader. Hon kunde inte tänka på annat än att sjunga under en tid och när denna period var till ända var de gravida. (De hade gjort IVF tidigare utan att lyckas och hade börjat fundera på adoption.) För andra paret riktades blickarna mot adoption, de var väldigt långt framme och näst intill redo att åka till Kina för att hämta ett barn, DÅ var de helt oväntat gravida. Tredje paret fick första barnet genom IVF (på tredje försöket). När lillen var ett år märker mamman att mensen har upphört. De kunde ju inte få barn!? Sex-sju månader senare föds lillasyster. Alla dessa tre fantastiska barn är mellan 6 och 3 år gamla, så historierna är ganska färska.
Jag håller tummarna för att ni lyckas.

Susanna sa...

Skickar kärlek och varma tankar samt både mina tummar att ni lyckas.
/strömming

od Andulky sa...

Håller alla tummar och tår!!!!

Fiff sa...

Jag tycker det var jättebra skrivet av dig!
Åh, det är så mycket jag vill skriva till dig, men jag kan inte än...men jag återkommer ;-)
Håller mina tummar hårt såklart!
Stor kram♥

emelie sa...

håller tummar och tår!

Emmas dagar sa...

Jag skickar all lycka jag kan till er! Och en stor kram!

Mia sa...

Åhhhh, vad jag önskar er ett litet barn. Håller alla tummar och tår <3

Rani sa...

Love the colors!

Miiaoo sa...

Håller alla tummar o tår som jag kan hitta!! Självklart ska ni få sörja, det är ju en hel process i sig att acceptera och leva med den sanningen OM det nu blir så.
Men före det händer så hoppas jag åt er!! Kram

Kottekott sa...

Tummar hålls! Hålls för att det en dag ska bli som ni önskar och vill!

Kramar

Junebacken! sa...

Åååå, jag håller så hårt, så hårt! Jag skickar över mängder med goda energier och hoppas, hoppas, hoppas för er skull.
Kram och lycka till!

Smilla sa...

Du skriver så kolka ord, kan bara nicka instämmande.

Självklart håller jag båda mina tummar för er!!

Linda sa...

Håller tummarna stenhårt!
Men gu va stressande att ha poängsystem så där.
makens moster kunde inte bli gravid (oförklarligt), och de tillhör också de där solskenshistorierna om folk som väljer att adoptera och blir gravida. hon var höggravid när de skulle hämta adoptivdottern så hon vågade inte följa med ner och hämta henne för rädslan att de inte skulle få ta med henne hem eftersom hon blivit gravid.
och klart att man måste få sörja om man inte får gå igenom det som "alla andra" gör. vara gravid, föda barn, en minimänniska av en själva. absolut! som sagt, jag håller tummarna för er <3

LillaBarn sa...

Fint skrivet, haller tummmarna for att det blir ett barn, och vet att det blir ett mycket vaelkommet barn hur det aen kommer till er. Kram

LillaBarn sa...

Fint skrivet, haller tummmarna for att det blir ett barn, och vet att det blir ett mycket vaelkommet barn hur det aen kommer till er. Kram

Efwa - Medea sa...

Självklart håller jag alla tummar jag kan och tänker mycket på er. Har förstått långt innan du skrev om er längtan att det var det som gjorde dig ledsen med jämna mellanrum. Precis som så många skriver kan kroppen av någon konstig anledning helt plötsligt börja fungera. Hoppas att det blir så för er. Massor med kramar genom cybern till er båda.

Anonym sa...

Minst två tummar! Hårt!

Fredrica sa...

Jag har gjort tva IVF och har tva barn samt ett pa vag. Jag vet hur jobbigt det ar att vants och drömma. Inte hjalpte det att jag var "gammal" heller. Vi tankte ocksa pa adoption men vad jag har hort fran vanner som har adopterat att det var en lang, jobbig coh dyr resa sa vi provade IVF med agg donation som ar vanligare har i USA som jag bor.

Jag onskar er lycka till och haller tummarna for att det kommer lyckas snart!!!

Lilla Anka sa...

Åååå, jag önskar och hoppas verkligen att ni äntligen får ert lilla barn. Det är en stor sorg om man så innerligt önskar barn och det inte blir något! Själv längtade jag redan som tonåring efter barn och var så orolig för att jag inte skulle kunna få. Nu har vi tre fina pojkar! De två äldsta överlevde de första dygnen med en hårsmån så det var sååå nära att endast den yngste hade klarat sig. Om det hade blivit så, hemska tanke, vete sjutton om man hade orkat ge sig på ett tredje försök. Så barnen är en stor glädje, men kan så lätt vändas till den största oron och sorgen!
Önskar er med hela mitt hjärta en solig höst med hopp om att er längtan blir till verklighet!

Frida Loppan sa...

Håller tummarna för er och vill även säga; Åh, vilken söt jacka!

Anonym sa...

Jeg holder tomler og krysser fingre og tær! Lykke-lykke til!

Anna sa...

Jag håller tummarna för er! @-}--