De lekte kaniner, de räddade barn från vattenfallet, de tvättade vantar i bäcken och värmde bullar på elementet. De hade hemliga klubbar och hemliga samlingar, de lekte med femlingarna och sina kära Josefinor.
En dag gick det inte att leka längre. Det kom en massa fniss i vägen. Då började de va istället.
De spelade yatzy, kokade mannagrynsgröt, spelade dataspel, kollade mailen och gjorde blandband. Pratade länge länge, med eller utan telefonen i handen.. Tiden gick och en dag slutade de nian. De hade bävat för denna dag, hur skulle det gå? Skulle de glida ifrån varandra?
De började på olika skolor. I olika städer. Fick nya vänner. Hon som hette Rebecka var ute ganska mycket. Hon som hette Solveig med. Fast mest för att demonstrera, gå på djurrättsmöten och cheera med radical cheerleaders. De förut så oskiljaktiga vännerna hade fått nya intressen, nya vänner, pojkvänner. De fortsatte att ses ibland. Insåg att de var väldigt olika och det blev bara av att ses kanske ett par gånger om året. Trots det hade de alltid mycket att prata om när de väl träffades och någonstans, några år efter 20 fann de varandra igen i deras gemensamma barnlängtan. Det blev tätare träffar, långa fikor och promenader.
En sommardag 2011 så gifte sig Rebecka. Det kändes så fint att de båda vännerna hade följt varandra sen den första skoldagen och nu var vuxna och gifta och fortfarande fina vänner. Och hur olika de än skulle bli och vad som än skulle hända så skulle de alltid någonstans finnas där för varandra.
(Och hon som hette Solveig hade förstås sytt sig en klänning till bröllopet också som hon gärna ville visa upp. Klippt, sydd och formad allt eftersom, med ballongkjol och smala axelband.)
9 kommentarer:
En fin liten historia!!! LYCKA TILL med allt spännande framöver Solveig och tack för fin liten tir till Hallands Väderö!! STOR kram!!
Du kan bli sagotant :)!
sa Mia där uppe!
Jättesöt historia och klänning!/Åsa
Och en liten lillasyster var alltid lika lycklig när hon fick vara med och leka med storasyster å rebecka.. även om hon ganska ofta fick göra nåt annat.. längta eller så.
Söta ni är och var! Kram Kerstin
Fin klänning och fin berättelse!
Historien är nästan som en saga.
Jättefin klänning du sytt.
Har skrivit till dej många gånger innan, men då som anonym då jag inte hade någon blogg. Men nu har jag skaffat en, så du får gärna ta en titt.
Jag träffade dej förresten på Malmöfestivalen förra sommaren. Ha det så bra.
Det är något alldeles speciellt med de vännerna man har haft lääänge... som bra viner blir de bara bättre och bättre :-)
En underbara historia och vacker klänning!
Vad fint du skrivit om din vän, underbart :)
och jättesöt klänning!
Skicka en kommentar