Stoltheterna

Kolonin är ju min stora passion just nu och jag vill visa er mina stoltheter: tadaaa, kronärtskockorna:

Jag blev så glad över mina skockor så jag bjöd hem familjen på skördemiddag en tisdagskväll. Jonas är nämligen inte överförtjust i dem och jag ville inte sitta där ensam med mina delikatesser.

Kronärtskockorna blev förrätt, sen ugnsbakade morötter, rödbetor och palsternackor med en sallad på bönor, päron, gorgonzola, valnötter och honung och slutligen vaniljpannacotta med hallon och björnbär. Allt från kolonin utom mjölkprodukterna, honungen och nötterna. Till detta serverades givetvis husets äppelmust, känns fantastiskt bra tycker jag, att odla sin egen mat, jobba för den, följa den från fröet till tallriken, veta att den är odlad nära och utan gifter.

Dukade på favoritporslinet, Olivia och Berså, tycker de är väldigt fina ihop.

Önskar er en fin tisdagskväll!

Vi måste hjälpas åt

Jag är en av dem som flyttat till Landskrona i vuxen ålder och som tagit staden till mitt hjärta. Eftersom jag tycker att Landskrona får oförtjänt mycket negativ publicitet så berättar jag gärna om vad jag gillar med staden en annan gång, men den här gången handlar det inte om kärlek, för något jag inte gillar med staden är dess styre. Torkild Strandberg, vår "starke man" tycker att "vi måste få vara ifred" från bidragstagare och annat pack (inte Torkilds ordval, men ungefär vad han menar). Ja, det blir problem när folk är fattiga och har det dåligt ställt socialt och ekonomiskt. För samhället och framförallt för individen förstås. Vad gör man då? Antingen kan man ju försöka mota bort de icke önskvärda, visa att de inte är välkomna här, försöka dölja det man inte vill se eller så kan man ju försöka skapa lite bättre förutsättningar för de som har det dåligt, inse att vi har mer än vad vi behöver, vi kan avvara lite mer för att jämna ut klyftorna i samhället. Torkild kör uppenbarligen på det första alternativet och det skrämmer mig att styrande politiker kan uttala sig så. Vad hände med "alla människor är lika värda"? Vad hände med medmänsklighet och solidaritet? Okej det kanske aldrig har varit folkpartiets starkaste sidor, men hörrni, kan vi inte hjälpas åt att rösta för ett lite varmare, lite mänskligare samhälle i nästa val? Eller vad säger ni?

Hopplös kund och hoppfull brunch

I förmiddags var min kära vän Elina hos oss på brunch, mycket trevligt! Jag känner mig glad och inspirerad, sugen på att skapa, rita, sy, trycka... Har varit trött, trött, trött så länge och nu tror jag inte det kommer några stordåd av denna inspirationsvind, men det är väldigt härligt att känna den en liten stund i alla fall. En bra förmiddag! Och den blev ju inte sämre av att Elina hade med sig de här:

Helt underbara!

Och det där med hopplös kund då? Jo det är jag. Jag shoppar inte så mycket nytt och när jag väl vill handla så vet jag oftast exakt vad jag vill ha. Nu i höst är jag jättesugen på en senapsgul, flätstickad nätt liten tröja, helst med raglanärm och i bomull eller ull. Visst låter det fint? Har googlat och hittade en fin på en blogg:

Men ingen som finns att få tag på nu förstås, så jag tänkte höra med er, ingen som har nåt liknande som ni vill sälja dyrt till en hopplös kund? Man kan ju alltid försöka :).

Det onda och det goda

Jag är lite splittrad nu, det finns så mycket jag upprörs över och blir väldigt ledsen av, rasismen i samhället som tar sig groteska uttryck som tex våldet mot pappan och det lilla barnet häromdagen, att var fjärde man i Asien anser sig vara våldtäktsman, att man har börjat sälja könsstereotypa ägg i Norge till exempel. Jag tänker att jag vill skriva ett blogginlägg, men hittar inga ord, får inte till det, känner mig dränerad på ork. Känner att jag måste fokusera på fina, positiva saker just nu. För min skull, för att orka.

En av de finaste, genomgodaste människor jag vet är Nelly, nåt av det finaste man kan vara med om är ju bröllop, vad kan då vara bättre att fokusera på än Nellys bröllop? Nelly säger jag för att det är henne jag känner bäst, men Jesper som hon gifte sig med i lördags är förstås fin han med. Så här kommer lite bilder från underbara Jellys underbara bröllop:

Det vackra paret kom farandes på en tandemcykel, i full fart for de förbi alla församlade glatt plingandes. Som tur var kom de tillbaka igen. :)

Och så vigdes de, under ett stort träd pyntat med färgglada vimplar och bollar, bland massor av vänner och med en sol så strålande varm så man knappt trodde det var möjligt på ett septemberbröllop.

Här med yngsta dottern, för ett par barn har de hunnit få, de har nämligen redan varit ett par i imponerande 18 år!

Jag skippar bilder med andra än brudparet på eftersom jag inte har frågat, men det här paret vill ju alltid vara med på bloggen så det är lugnt. Världens vackraste, mest fantastiska, snällaste, finaste, underbaraste man...

...och hans fru, som också är ganska trevlig. Ibland i alla fall.

Många ville hylla brudparet med fina tal, sång och kärlek. Denna kör hade åkt långväga för att överraska paret. Lägg märke till Nellys vimplar i håret, och blomman och den praktfulla dahliabuketten. Å de var så fina!

Nelly är ju konstnär och det syntes verkligen på hela bröllopet, hon hade till och med gjort ett eget tryck dagen till ära, två fåglar som prydde allt från inbjudningskorten till servetterna (och stora planscher som vi fick ta hem sen, hurra!). Det var dukat med fantastiskt fint udda porslin och blommiga dukar, taket var fullt av vimplar och pompoms och så dahlior och astrar till det. Underbart, underbart fint!

Och finast av allt var ju de här förstås. Tack käraste finaste ni för att vi fick dela denna dag med er!

För er som funderar på att gifta er eller behöver en fotograf till nåt annat så kan jag tipsa om världens underbaraste man, Jonas Lövendahl, som har tagit de flesta bilder i det här inlägget (han var inte officiell fotograf den här gången och hans vanliga kamera var är tyvärr på reparation men jag tycker han fick till finfina bilder ändå). Andra bilder han tagit kan ni se här.

Dagens

Har jag sagt att jag tycker väldigt mycket om vår koloni? Tror jag kan ha nämnt det nån gång kanske... Bloggar en dagens skörd, istället för dagens outfit. (Fast egentligen är det häromdagens för i helgen har vi varit på fantastiskt fint bröllop!)

En sak som jag tycker är väldigt rolig med att odla grönsaker är att man kan välja färger på dem. Våra morötter och mangolden är snyggt flerfärgade. Till den här dagens skörd hörde också ett par rejäla burkar hallon och björnbär.

Annars är ganska många av våra grönsaker gula, tänka sig. Squashen till exempel.

Och de små söta tomaterna, lika goda som fina.
Hoppas ni har haft en fin helg och får en fin start på veckan så ska jag försöka höra av mig snart igen, det hann ju gå ett tag sen sist.